Det är varmt ute. Blinkarskoan har kunnat bytas ut mot somdaler, för att använda lille J:s ord för sportskor, som vi kallar länkare, och sandaler. Man kan ha sommarklänning, om man har trikåer och tröja till hands också.
En majkväll för några år sedan satt jag och T utanför en glasskiosk vid torget i Karleby och åt glass. Plötsligt kom en medelålders kvinna fram till oss. Hon ledde mödosamt en cykel och undrade om vi kunde hjälpa henne, kanske hade vi en sax? Nej, det hade vi inte. Det visade sig att kvinnan, som på cykel skulle till teatern för att se en föreställning, hade fastnat med sin långa klänning i cykelkedjan. Hon måste ha cyklat ett antal meter innan hon stannade, för nästan hela klänningen satt hårt snurrad runt nånting allra längst in i kedjemekanismen. Hon tog upp sin jacka och visade - på ena sidan hade hon bara en ärm kvar av sin klänning. Nu var hon uppgiven, för hon skulle se en pjäs med sin son och det kunde hon inte göra med bara en liten remsa tyg på kroppen. Dessutom satt ju remsan fast i cykeln, därav hennes mycket långsamma framfart. Tyvärr kunde ingen annan i närheten heller bistå henne med en sax, och så småningom försvann hon runt hörnet.
Säkert hade vi kunnat få loss kvinnan på något vis om vi tagit oss en funderare. Men just då, just där, hade vi mycket svårt att hålla masken. Allt möjligt kan man då vara med om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar