SMS och tuppspår

Ett påsk-SMS från en saknad väninna blev den bästa överraskningen idag! Är så glad, så glad att jag känner på mig att jag inatt kommer att drömma om att jag återser henne.

Kvart över sex imorse steg E upp och började syna efter tuppspår på hallmattan. Då hon fått syn på några tydliga spår (grus, damm, noppor... tror jag?) sprang hon snabbt och tittade in under sin egen och lillebrors säng - och minsann, påsktuppen hade värpt två stora påskägg åt båda. Innehållande mindre chokladägg, bokstavskex och varsin leksak. Jag rusade upp halvsovande och började dirigera - ingen choklad före frukost, inga kex före frukost, inte stiga på kartongäggen, fram med rispuffar och rågbröd -

Barnen har varit trötta och arga hela dagen som en följd av tidigt uppvaknande och spännande äggupplevelse direkt från morgonen. Striderna har avlöst varandra och ljudnivån har stundvis varit olidligt hög, stämningen så spänd att man knappt vågat andas. E var utklädd till påskhäxa en stund mitt på dagen då J sov, och vi eldade en liten brasa utomhus. Hon föll gråtande ner till marken då hon inte fick stå så nära brasan som hon ville och peta med sin lilla pinne, reste sig sedan ur leran med ett leende och sa: "Va roligt vi har idag då det är påsk!". Och hon menade det verkligen. Barn är inte långsinta, de är bara kolossalt arga precis då något händer, och sedan är allt glatt och vanligt. Har svårt att ta till mig det där då barnen grälar: de skriker nästan livet ur varandra, klöser och kastar, och sedan kommer den ena på något roligt som den andra hakar på och plötsligt springer de skrattande sin väg. Mamma står där paff och långsam medan tillrättavisningarna stockas i halsen.

Glad påsk på er alla!