Samma dag som någon åker

Idag for barnens farföräldrar efter ett besök på nästan två veckor.

Vi återgår till våra egna rutiner med mat, tömning av diskmaskin och mellanmål. Det är alltid skönt. Men jag gillar inte den där känslan som infinner sig på morgonen samma dag som far- eller morföräldrar ska lämna oss. De packar, jäktar med väskor och kläder, sätter sig ner en stund med barnen och frågar om de tänker ringa, påminner varandra om båttider och biljetter och vad som ännu är ogjort, stönar över den långa resan och vad som måste tas itu med hemma. Sedan fälls alltid en tår då det blir dags att säga hej då till barnen och åka till hamnen.

Jag blir konstig i magen av det.

Och eftersom gästerna oftast åker hem en vardag med eftermiddagsfärjan är det jag som får ta alla dessa avsked. Maken är på jobb och får det undanstökat på morgonen innan han far. Då är det ännu inte riktigt verkligt.

Nu: lugnt och tyst. Båda barnen sover, trötta av antibiotikan. Jag skriver lite, försöker komma ifatt jobbsaker och mig själv.

Små beståndsdelar

Sonen grät hela natten. Vi tog honom till läkare imorse, dubbelsidig öroninflammation. Medan vi köade på Hälsocentralen skickade farmor SMS hemifrån: dottern klagar på värk i örat. Vi kom hem, och vid det laget skrek hon av smärta. En tur till jouren igen. Ena örat inflammerat hade hon.

Förra natten var hemsk. Idag har vi försökt ta en minut i taget, glåmiga och lättretliga. Tröttast har lilla J varit, självklart. Nu har han fått medicin och lagt sig att sova. Dottern kom upp i varv efter lite smärtstillande och började städa badrumsgolvet med sina städredskap. Vi pustar en stund.

Bland det bästa

Liten son är täppt och försöker sova dagssömn. Det går inte. Han kan inte andas genom näsan och inte suga på tutten om han andas genom munnen. Han gråter och sätter sig upp var femte minut. Han är alldeles slut.

Liten dotter överraskade med att somna på vår säng efter lunchen utan större protester. Hon är också trött efter en knapp veckas förkylning, som visserligen börjar ge med sig.

Jag själv var imorse körande till Lumparland och intervjuade en glad och driftig sömmerska. Jag borde egentligen ha fokuserat min ork och min möjliga jobbtid på ett helt annat projekt som är på slutrakan, men detta var inbokat sedan länge och också ett så himmelens trevligt avbrott. Jag älskar verkligen att söka upp dessa sömmerskor, pralinmakare och före detta missionärer och ge dem en egen artikel i en alldeles vanlig tidning som läses av vanliga människor i vårljuset vid eftermiddagskaffet. Det är bland det bästa jag vet.

Att uppfylla sitt levnadsöde är människans enda skyldighet.

Citat ur Paulo Coelhos Alkemisten, just nu hittade jag det på ett maj-blad i min ofantligt vackra Paulo Coelho-kalender

Jag tror faktiskt att en del av mitt levnadsöde är att skriva trevliga personporträtt utan krusiduller.

Inlindad i idéer

Påsken är över och det är vanlig vardag igen. E blev förkyld och rosslig i helgen. Mest är hon pigg, men lite vissen och matt mellan varven. Hon och lillebror vaknar varje morgon vid klockan sex numera, och det enda vi kan göra är att lägga dem tidigare om kvällarna. De stiger upp samma tid i vilket fall som helst. Inatt var det mycket oro och bökande med hosta, täppt näsa och från lillebror bara allmänt knorrande. Mamma är slut efter att bara ha sovit några timmar.

Men inom mig spinner själen av trevliga idéer och viljan att rensa, kasta, ordna. Det är bara det att jag inte orkar. Kommer ihåg att det var likadant då jag var barn: då jag var febrig och hemma från skolan kom jag på en massa bra saker som jag ville genomföra - idéer till klubbar som jag och E och L skulle starta, tidningar jag skulle skriva, städer jag skulle bygga åt mina vandrande pinnar av lådor och annat. Jag hade inte krafter att göra något av detta, men den härliga känslan av att ha många idéer var underbar. Idag har jag idéer, tankar, önskningar och en tro på att mitt skrivbord en dag snart kommer att vara fritt från bråte och damm.

Klubbarna... det var en sådan bra tid då jag och syskonen B med några till startade dessa verksamheter. Allt var så spännande och möjligt. Inspirerande.

SMS och tuppspår

Ett påsk-SMS från en saknad väninna blev den bästa överraskningen idag! Är så glad, så glad att jag känner på mig att jag inatt kommer att drömma om att jag återser henne.

Kvart över sex imorse steg E upp och började syna efter tuppspår på hallmattan. Då hon fått syn på några tydliga spår (grus, damm, noppor... tror jag?) sprang hon snabbt och tittade in under sin egen och lillebrors säng - och minsann, påsktuppen hade värpt två stora påskägg åt båda. Innehållande mindre chokladägg, bokstavskex och varsin leksak. Jag rusade upp halvsovande och började dirigera - ingen choklad före frukost, inga kex före frukost, inte stiga på kartongäggen, fram med rispuffar och rågbröd -

Barnen har varit trötta och arga hela dagen som en följd av tidigt uppvaknande och spännande äggupplevelse direkt från morgonen. Striderna har avlöst varandra och ljudnivån har stundvis varit olidligt hög, stämningen så spänd att man knappt vågat andas. E var utklädd till påskhäxa en stund mitt på dagen då J sov, och vi eldade en liten brasa utomhus. Hon föll gråtande ner till marken då hon inte fick stå så nära brasan som hon ville och peta med sin lilla pinne, reste sig sedan ur leran med ett leende och sa: "Va roligt vi har idag då det är påsk!". Och hon menade det verkligen. Barn är inte långsinta, de är bara kolossalt arga precis då något händer, och sedan är allt glatt och vanligt. Har svårt att ta till mig det där då barnen grälar: de skriker nästan livet ur varandra, klöser och kastar, och sedan kommer den ena på något roligt som den andra hakar på och plötsligt springer de skrattande sin väg. Mamma står där paff och långsam medan tillrättavisningarna stockas i halsen.

Glad påsk på er alla!

Radiolyx

Molimååndan, Tränotisdan, Askonsdan... idag är det Tränotisdan, och mycket riktigt flög två vackra tranplogar över mig och barnen då vi var ute. Men snö, såhär mycket, det är inte riktigt vad jag förknippar med Påskveckan.

Bytte imorse köksradions kanal till en rikssvensk, vet ej vilken, men det var som att få en helt ny vardagsdimension. Kan Vega utantill för tillfället. Det känns som en lyx att kunna ratta in alla dessa kanaler från Sverji hur som helst - för fem år sedan då vi bodde i Holman i Kronoby kunde vi vid riktigt kallt och klart vinterväder få in P4 från Skellefteå. Så magiskt det kändes då "Jag vill vara din Margareta" plötsligt ljöd i vårt kök hela vägen över Bottenviken, om än svagt brusande.

Irlands nationaldag

Idag fyller jag trettiotvå år. Hurra! Började dagen med fyrkornsgröt och trolsk tranbärssylt från hembyn. Sedan handlade jag och barnen påskpynt på Sparhallen - det befintliga pyntet ligger längst under i nån kartong på vinden. Vi har varit ute och fäst färggranna fjädrar i ett träd på tomten så som många tycks göra på Åland. Det är fint! Katterna blev ifrån sig av det färgade fladdret, och tillochmed enögda Foppa försökte klättra upp och fånga fjädrarna.

Nu lagar jag födelsedagsmiddag: korvsoppa. Ska bjuda min familj på blåbärsmunkar lite senare.

En man på mitt golv

De senaste tre åren tycker jag att vi hela tiden haft montörer och olika slags hantverkare som kommit och brutit sig in i vardagsbestyren. Just nu ligger en kyl- och värmekunnig på golvet i grovköket och försöker ta reda på varför luftvärmepumpen skallrar och dundrar fast den redan är utbytt en gång. Och jag som borde komma förbi och kalla på frassen. Släppte ut honom på egen hand för första gången sedan olyckan, tänkte att han säkert bara blir sittande på trappan eftersom det slaskar, men så kom montören och katten gick väl undan. Nu ligger den främmande mannen precis där jag borde ställa mina fötter för att nå dörren.

I eftermiddag ska husfabriksmontören komma och byta ut ena köksfönstret. Jag ska försöka komma ihåg att före klockan fyra dra köksbordet från väggen och lyfta ner gardinsstången. Pitabrödet som jag planerat servera till middag får kanske intagas i vardagsrummet, det blir dragigt att sitta och äta utan fönster. Lite genant också med en montör som publik.

Idag har jag inget akut konkret som jag kan eller måste göra i jobbväg. E är i parken och J sover - jag kunde ligga under en filt och vila. Men trots att jag egentligen är väldigt sömnig hålls jag inte under någon filt just nu. Det är våraningar, visioner och möjlighetsyrsel i luften. Jag läser Bodil Malmsten, skrattar för mig själv åt vissa formuleringar, lägger ifrån mig boken, öppnar en annan, vill bläddra i alla tidskrifter som finns i vårt hus och lusläsa varje artikel i lokaltidningen hemifrån. Städa skrivbordet, slänga en massa saker, koka blåbärsgröt åt barnen till eftermiddagen och sätta mig och be. Skriva listor. Rensa bland kläder i skåpen.

Jag dricker mitt saltkornsvatten och gör ingenting till slut. Står och tittar, och det är bättre än något annat.

Utrustning

Kommer inte ihåg på vilken bloggväns sidor jag för länge sedan läste ett inlägg om vad som fanns på personens nattduksbord, men eftersom jag tyckte det var intressant läsning (avslöjar ganska mycket om personligheten, tror jag!) så ska jag göra en likadan lista på vad jag har på mitt sängbord. Med förhoppningen om att någon vill svara med sin egen lista...

Lantliv 12/07
Sex olika teckningar som jag fått av E
Lantliv 2/08
Boken "Annie Krokfors - konstnär på livstid", skriven av min modersmålslärare i gymnasiet, Ulla Sjölind. Om henne (U.S.) vill jag säga att hon hade ett så speciellt och personligt sätt då hon gav anvisningar för uppgifter i klassen - hon adresserade sig till oss alla men använde DU i tilltalet. Det kändes så varmt och bra.
Kuriren 4/08 (Medverkar själv med en artikel, annars är Kuriren något jag förknippar med barndomen! Härligt att stifta bekantskap med tidskriften igen.)
Lantliv 3/08 (Jo, jag är beroende av Lantliv.)
Ytterligare en teckning av E och en av J
Astra Nova 1/08
Boken "Kom och hälsa på mig om tusen år" av Bodil Malmsten (Jag köpte helt på måfå en bok av Bodil Malmsten för något år sedan - "Priset på vatten i Finistère". Efter att jag läst den blev B.M. en författare vars texter jag längtade efter och mådde gott av. Så bra med en alldeles ny bok nu.)
En gul och vit tygblomma (Rester av E:s pysslande igår.)
En liten burk The Original Elizabeth Arden Eight Hour Cream
Åbo Uniteds juniorkalender

Vad som finns inuti bordslådan vågar jag inte riktigt tänka på. Det kan vara nästan vad som helst.

Saltkorn i vardagen

Var med om en verkligen intressant behandling med mycket kraft igår kväll. Dricker nu vatten med homeopatiska saltkorn i och väntar på vad som ytterligare ska ske med mig... under gårdagskvällen lindrades mina otäcka halsbekymmer betydligt, och jag upptäckte mycket sådant som jag inte kunnat ta till mig tidigare. Spännande!

E sitter på golvet och pysslar med äggkartong, sidenband, presentpapper, tygblomma, sax och lim. Jag lär snart ska få se något som jag aldrig sett förut. Imorse läste jag Bodil Malmsten i barnens rum medan J lekte med Duplogubbarna och E skred omkring med värdig min, skuffande på dockvagnen där Parfymia/Felicia/Josef (dockan har olika namn varje dag) satt. Under tröjan hade hon en lurvig uggla. "Stor mage igen!" suckade hon och satte sig på en stol. "Om tio och en halv månader kommer babyn att födas." Jag undrade om det faktiskt är en uggla som ska födas, varpå hon sakta vände blicken mot mig och fnös: "Inte kan man ju säga att det är en uggla, det är ett barn!" -Man känner sig simpel ibland.

Anar roligheter och garderobsdörrar

Sitter här och sluter min själ kring de fullkomliga orden jag just läste i Poetcarinas blogg - att vi har ett strandat sommarmoln till bibliotek. Just så är det ju, just så känns det ju! Och för mig blir alltid sommarmoln bilder, de blir dikter, de blir rysningshärliga hemligheter. Sådant borde alla bli fyllda av som besöker ett bibliotek.

Just nu trivs jag riktigt bra med det mesta. Troligen har helgens litteraturdagar med det att göra. Jag satt och stod och strosade omkring på biblioteket hela lördagen, för mig själv, och fick en massa olika intryck. Dem lever jag länge på. Nu är jag i en sådan sinnesstämning att jag plockar ner lite böcker ur bokhyllan, läser ett par rader, ställer dem tillbaka, antecknar några ord i min bok, bläddrar i kalendern, radar upp tidningar på bordet, skummar igenom någon artikel, läser gamla skriverier i mapparna på datorn. Allt detta plock betyder att jag är fylld av liv. Känner av en massa roligt som kan komma och redan finns i luften. Känner mig rätt.

Vi har en montör från husfabriken hos oss idag. Han har äntligen med sig de där garderobsdörrarna som vi beställde vecka 39. Och en diskbänksplåt, ett fönster och lite annat diverse.

Sinnet på högkant

Mitt i allt grått, ruskigt, plaskigt och blåsigt ser jag redan mina sommarbilder! Sjunger lite grann med katthår i munnen, viker tvätt som aldrig tar slut, tror på tid som komma borde.

Smakar sommar:

Skillnaden är himmelsvid mellan rusk och skur.
Det ena ett konstaterande ingenvart bland jämna nödtorfter,
det andra en salig uppståndelse i berså på högkant.
Porslinet tål vatten, trots allt,
och lemonaden i vackra glas var aldrig utspädd.

Vardagshopplöst

Något av det mest hopplösa man kan göra en vanlig vardag tycker jag är följande: att skala ett kallt ägg som svalnat på fel sätt så skalet sitter fast och inte lossnar annat än i småsmå bitar. Om ägget dessutom spruckit och fått vatten innanför skalet är det extra irriterande. Våta, klibbiga små skalbitar som fastnar i fingrarna. Ibland gör man detta klockan elva efter en utevistelse och barnen bråkar med varandra, gråter och nojsar. De är hungriga och väntar på att man snabbt ska få skalet av ägget - av två ägg, samtidigt. Och då den frenetiskt skalande modern dessutom har de där eviga sjuka självsprickorna på fingrarna blir allt riktigt vidrigt.

Men idag har vi ätit farmors makaronilåda, hurra!

Synden straffar sig själv

Igår kväll fick jag mitt straff för alla hemliga små utflykter!

Jag var på ett litet uppdrag i stan och parkerade bilen under Sittkoffs. Uträttade det jag skulle och beslöt mig sedan för att slinka in till KappAhl och utnyttja en kupong som ger medlemmarna -25 % rabatt på valfritt plagg. Sådär bara för sakens skull, för smygandets skull! Jag tog god tid på mig bland kläderna som jag egentligen inte gillar så värst mycket, hittade något smått, fick min rabatt och återvände till bilen.

Tänkte återvända till bilen. Den var inlåst i Sittkoffs garage! En stålport hade fällts ner framför parkeringshallen och jag läste på en stor skylt: "OBS! GARAGET STÄNGER KL 19". Klockan var mer än så.

Tur att maken var hemma, att vi har två bilar, att farmor fanns med barnen som redan var i sina sängar. T hämtade mig och vi kunde bara skratta.

Värre hade det varit om jag till exempel fått för mig att sätta mig nånstans och dricka öl och han därför hade varit tvungen att söka upp mig. Om jag krockat. Om jag själv hade blivit inlåst.

Imorse återfann jag bilen och åkte långt ut till Bussö på ett annat uppdrag. Dottern varnade mig med allvarlig min innan jag for hemifrån. "Skåd nu ett så du int lämnar me biile i na garage idaa." Och minsann, det lyckades jag undvika på Bussö.

Hemliga turer i vinterväglag

Man är ju så ovan med normalt vinterväglag numera. Imorse snöade det, och vägen var spårig och slirig. Jag for till Saltvik för att göra en intervju. Jag var livrädd då jag skulle köra genom tunneln vid färjsundet, tänkte på olyckan, men gjorde ett par korstecken och kom igenom. Fortsatte sedan mot Kvarnbo och Rangsby och vidare, och bilen drogs hit och dit i spåren på vägen.

Hem kom jag genom Kroklund och mindes det där halvåret då E var liten och vi bodde där. Hur många ställen har vi inte hunnit bo på de senaste åren!

Vid Mattssons beslöt jag mig för att svänga in och ta en kaffe i SMYG, medan farmor skötte om barnen hemma. Jag slank in och drack en mugg starkt kaffe, läste Nyan och njöt av mitt hemliga Mattssonsbesök.

På eftermiddagen gjorde jag en intervju i stan och smög mig iväg till Emmaus efter uträttat arbete. Gick där och nosade i en halvtimme, köpte ett par intressanta klädesplagg som jag gömde i grovköket då jag kom hem igen. Skrattade nästan åt mig själv - ingen skulle ha något att invända om jag avslöjade att jag druckit kaffe samt besökt en loppis, men det är så mycket roligare att slinka iväg sådär.

Imorgon ska jag smyga iväg till Bettans bod.