Sällan brukar jag kunna leva ut en sömnig kväll även om jag känner mig trött och sliten. Sådär att jag skulle kunna strunta i att hålla takten på kvällsbestyren utan bara slappa och tycka att jag inte orkar göra något speciellt. Jag har ju två små barn. Kvällarna brukar vara tungrodda - båda småttingarna är trötta och hängiga och ryker lätt ihop.
Men ikväll! Ikväll har jag legat på soffan, läst bloggar, botaniserat bland recept - och även vikt tvätt, laddat i ny sats i tvättmaskinen, tömt diskmaskinen och fyllt på den igen samt ordnat lite i köket - och tillåtit mig vara alldeles seg och väldigt sömnig. Maken är borta, jag är ensam med de två småttingarna, och de har lekt med varandra nu i två timmar. Det känns att vi börjar komma nån vart nu! Dottern är på resa med sin docka och har packat en kappsäck som hon drar med sig i olika rum. Nyss satt hon i köket och hade packat upp en sagobok som hon läste ur åt sin docka. Sonen kokar kaffe i den lilla porslinsservisen och bjuder både sin syster och mig. Barnen rör sig smidigt om varandra, diskuterar och planerar och allt är väldigt lugnt och bra.
Det VAR kaotiskt i ett par år. Nu är det bättre.
Nu hinner jag med egna ord.
Snart hittar lillebror sin tutt och trasa och då kommer han att inse hur sömnig han är. Då blir det lite tårar och snabb natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
åå, så härligt det låter. Min fyraåring är inne i en gnällfas, vill hela tiden att jag skall leka med henne och även om jag skulle hinna så tycker jag sorgligt illa om att dricka te ur dockserviser. jag tycker de skall göra det själva (usch vad hemsk jag låter) jag tycker om att beundra stjärnhimlen och myrstacken med mina barn och att läsa för dem och titta på deras teckningar, prata med dem. Men barbiedockorna och leksaksspisen får de hålla på med själva. men sen går det i perioder som sagt...suck...
Ja, alla faser har sina för- och nackdelar... här har vi en kille som är uppenbart frustrerad över de fysiska begränsningar som hans kropp fortfarande ställer. Så han ligger som en strandad säl på golvet och kinkar. Hur kommer man framåt?
Ja dessa faser! Just nu verkar det som om snart fyraåriga E skulle trivas bäst med att leka för sig själv. Som idag då det inte är någon park pga vädret så är hon överlycklig för att hon får leka i fred medan jag skriver och J sover. Hon sitter i köket med "annonser, bokföring och kontorsmaterial" och stortrivs. Jag blir också pinsamt gäspig om jag ska leka längre stunder - Duplobygge är roligt, och att rita, läsa, pussla.
Kommer med fasa ihåg hur min lillebror hade blivit van med att jag skulle leka med honom när jag kom hem till helgen från studieorten... Visst var det roligt att göra saker tillsammans men i nåt skede fick man ju nog av att sitta på golvet i barnkammaren och pyssla - till och med legon började suga efter ett tag! Men nu ser man ju knappt killen de helger man är "hemma"... han e upptagen! ;o)
Jag ser fram emot att få läsa mera av dina ord framöver! Det blir lättare med barnen, men det går ju så långsamt så det är svårt att riktigt märka det alla gånger ...
Skicka en kommentar