Varje morgon har Väverskan redan gått till sitt
när de självförverkligande tänder sina första lampor.
Hon sitter längst in i stugan där det luktar fukt och gångna tider,
vinbärsnöd.
Om någon plockar ljusrött under fönstret
virar hon en gammal sång om sina höfter
och drar tankarna tätt intill sig.