Kryddkaffe och solvärme

Jag fick till julen en påse kaffe som kryddats med bland annat kardemumma och kanel. Detta kaffe har jag nu dagligen kokat mig en dos av - trots att jag längtar efter vår och på alla övriga plan har lagt julen bakom mig. För jag har nämligen kommit på något bra. Julkaffet doftar bulle. Kvar i munnen blir också en trevlig eftersmak av bulle. Genom att dricka en mugg av detta specialkryddade kaffe uppnår jag med andra ord en känsla av att ha ätit något gott hembakt till kaffet, utan att ha gjort det på riktigt! Det är alldeles strålande bra.

Vet inte vad jag ska göra då min kaffepåse är tom. Säkert finns det kardemummakaffe i butikshyllan, och sätter man till lite kanel själv blir effekten nog densamma som med julkaffet.

Solen värmer redan, åtminstone om man står på rätt sida av fönstret och känner efter. Tildakissi som låg på soffryggstödet intill vardagsrumsfönstret var alldeles varm i pälsen idag. Solvarma katter är bland det bästa som finns!

Flickan stannade idag hemma från sin park på grund av den hårda stormen. Jag bestämde att hon skulle vila istället. Hon sover ju inte längre på dagarna men har en tendens att samla på sig stora sömnskulder som måste betas av med jämna mellanrum (hon håller igång mycket på nätterna och är sällan utvilad då hon stiger upp). Oftast sker det på så sätt att fadern sätter sig med sin dotter i bilen och kör runt halva Åland, vilket den lilla dagsvilovägrande damen inte ens märker. Hon sover gott i bilen. Idag lade vi oss inne, och resultatet var en timmes kamp mot sömnen + en timmes sömn. Ikväll har hon varit pigg och nöjd, inte alls så hålögd och arg som hon är de flesta kvällar. Vi låter henne hålla på med sitt fast klockan är mycket. Hon har ordnat ett kalas för sina djur i köket och skapar allehanda festtillbehör av papper, presentband och små bilder som hon klippt ur tidningar.

Idag presenterades årets Litteraturdagar i dagstidningen. Det bara kryper i mig av iver! Lördagen den 8. mars är ett heligt datum, det största andningshålet jag har i sikte! Ska traditionsenligt delta endast i programmet på bibban, för jag älskar att folk kommer och går, stannar upp och träffar bekanta i vimlet. Dock saknar jag min väninna som knappast kommer hit för Litteratudagarna i år. Jag blir riktigt sorgsen vid tanken på att vi inte kommer att dela lördagsupplevelsen denna gång. Får minnas hur det var ifjol då vi tillsammans andades den underbara stämningen.