Morgon. Kaffe. Ett flygplan som flyger över huset. Mörkt ännu, och den där längtanskänslan som infinner sig då jag skickat ut våra påklädda barn tillsammans med T som tar dem till dagmamman. Jag plockar upp deras sovkläder, bäddar deras sängar, står med deras kuddar en stund mot ansiktet.
Sedan går dagen alltid lika fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet. Bara svisch.
Svisch, säger det också om våren. Mittiallt är den här igen, och varje år skulle jag vilja njuta av väntan på våren ännu mer!
Skicka en kommentar