Utrustning

Kommer inte ihåg på vilken bloggväns sidor jag för länge sedan läste ett inlägg om vad som fanns på personens nattduksbord, men eftersom jag tyckte det var intressant läsning (avslöjar ganska mycket om personligheten, tror jag!) så ska jag göra en likadan lista på vad jag har på mitt sängbord. Med förhoppningen om att någon vill svara med sin egen lista...

Lantliv 12/07
Sex olika teckningar som jag fått av E
Lantliv 2/08
Boken "Annie Krokfors - konstnär på livstid", skriven av min modersmålslärare i gymnasiet, Ulla Sjölind. Om henne (U.S.) vill jag säga att hon hade ett så speciellt och personligt sätt då hon gav anvisningar för uppgifter i klassen - hon adresserade sig till oss alla men använde DU i tilltalet. Det kändes så varmt och bra.
Kuriren 4/08 (Medverkar själv med en artikel, annars är Kuriren något jag förknippar med barndomen! Härligt att stifta bekantskap med tidskriften igen.)
Lantliv 3/08 (Jo, jag är beroende av Lantliv.)
Ytterligare en teckning av E och en av J
Astra Nova 1/08
Boken "Kom och hälsa på mig om tusen år" av Bodil Malmsten (Jag köpte helt på måfå en bok av Bodil Malmsten för något år sedan - "Priset på vatten i Finistère". Efter att jag läst den blev B.M. en författare vars texter jag längtade efter och mådde gott av. Så bra med en alldeles ny bok nu.)
En gul och vit tygblomma (Rester av E:s pysslande igår.)
En liten burk The Original Elizabeth Arden Eight Hour Cream
Åbo Uniteds juniorkalender

Vad som finns inuti bordslådan vågar jag inte riktigt tänka på. Det kan vara nästan vad som helst.

Saltkorn i vardagen

Var med om en verkligen intressant behandling med mycket kraft igår kväll. Dricker nu vatten med homeopatiska saltkorn i och väntar på vad som ytterligare ska ske med mig... under gårdagskvällen lindrades mina otäcka halsbekymmer betydligt, och jag upptäckte mycket sådant som jag inte kunnat ta till mig tidigare. Spännande!

E sitter på golvet och pysslar med äggkartong, sidenband, presentpapper, tygblomma, sax och lim. Jag lär snart ska få se något som jag aldrig sett förut. Imorse läste jag Bodil Malmsten i barnens rum medan J lekte med Duplogubbarna och E skred omkring med värdig min, skuffande på dockvagnen där Parfymia/Felicia/Josef (dockan har olika namn varje dag) satt. Under tröjan hade hon en lurvig uggla. "Stor mage igen!" suckade hon och satte sig på en stol. "Om tio och en halv månader kommer babyn att födas." Jag undrade om det faktiskt är en uggla som ska födas, varpå hon sakta vände blicken mot mig och fnös: "Inte kan man ju säga att det är en uggla, det är ett barn!" -Man känner sig simpel ibland.

Anar roligheter och garderobsdörrar

Sitter här och sluter min själ kring de fullkomliga orden jag just läste i Poetcarinas blogg - att vi har ett strandat sommarmoln till bibliotek. Just så är det ju, just så känns det ju! Och för mig blir alltid sommarmoln bilder, de blir dikter, de blir rysningshärliga hemligheter. Sådant borde alla bli fyllda av som besöker ett bibliotek.

Just nu trivs jag riktigt bra med det mesta. Troligen har helgens litteraturdagar med det att göra. Jag satt och stod och strosade omkring på biblioteket hela lördagen, för mig själv, och fick en massa olika intryck. Dem lever jag länge på. Nu är jag i en sådan sinnesstämning att jag plockar ner lite böcker ur bokhyllan, läser ett par rader, ställer dem tillbaka, antecknar några ord i min bok, bläddrar i kalendern, radar upp tidningar på bordet, skummar igenom någon artikel, läser gamla skriverier i mapparna på datorn. Allt detta plock betyder att jag är fylld av liv. Känner av en massa roligt som kan komma och redan finns i luften. Känner mig rätt.

Vi har en montör från husfabriken hos oss idag. Han har äntligen med sig de där garderobsdörrarna som vi beställde vecka 39. Och en diskbänksplåt, ett fönster och lite annat diverse.

Sinnet på högkant

Mitt i allt grått, ruskigt, plaskigt och blåsigt ser jag redan mina sommarbilder! Sjunger lite grann med katthår i munnen, viker tvätt som aldrig tar slut, tror på tid som komma borde.

Smakar sommar:

Skillnaden är himmelsvid mellan rusk och skur.
Det ena ett konstaterande ingenvart bland jämna nödtorfter,
det andra en salig uppståndelse i berså på högkant.
Porslinet tål vatten, trots allt,
och lemonaden i vackra glas var aldrig utspädd.

Vardagshopplöst

Något av det mest hopplösa man kan göra en vanlig vardag tycker jag är följande: att skala ett kallt ägg som svalnat på fel sätt så skalet sitter fast och inte lossnar annat än i småsmå bitar. Om ägget dessutom spruckit och fått vatten innanför skalet är det extra irriterande. Våta, klibbiga små skalbitar som fastnar i fingrarna. Ibland gör man detta klockan elva efter en utevistelse och barnen bråkar med varandra, gråter och nojsar. De är hungriga och väntar på att man snabbt ska få skalet av ägget - av två ägg, samtidigt. Och då den frenetiskt skalande modern dessutom har de där eviga sjuka självsprickorna på fingrarna blir allt riktigt vidrigt.

Men idag har vi ätit farmors makaronilåda, hurra!

Synden straffar sig själv

Igår kväll fick jag mitt straff för alla hemliga små utflykter!

Jag var på ett litet uppdrag i stan och parkerade bilen under Sittkoffs. Uträttade det jag skulle och beslöt mig sedan för att slinka in till KappAhl och utnyttja en kupong som ger medlemmarna -25 % rabatt på valfritt plagg. Sådär bara för sakens skull, för smygandets skull! Jag tog god tid på mig bland kläderna som jag egentligen inte gillar så värst mycket, hittade något smått, fick min rabatt och återvände till bilen.

Tänkte återvända till bilen. Den var inlåst i Sittkoffs garage! En stålport hade fällts ner framför parkeringshallen och jag läste på en stor skylt: "OBS! GARAGET STÄNGER KL 19". Klockan var mer än så.

Tur att maken var hemma, att vi har två bilar, att farmor fanns med barnen som redan var i sina sängar. T hämtade mig och vi kunde bara skratta.

Värre hade det varit om jag till exempel fått för mig att sätta mig nånstans och dricka öl och han därför hade varit tvungen att söka upp mig. Om jag krockat. Om jag själv hade blivit inlåst.

Imorse återfann jag bilen och åkte långt ut till Bussö på ett annat uppdrag. Dottern varnade mig med allvarlig min innan jag for hemifrån. "Skåd nu ett så du int lämnar me biile i na garage idaa." Och minsann, det lyckades jag undvika på Bussö.

Hemliga turer i vinterväglag

Man är ju så ovan med normalt vinterväglag numera. Imorse snöade det, och vägen var spårig och slirig. Jag for till Saltvik för att göra en intervju. Jag var livrädd då jag skulle köra genom tunneln vid färjsundet, tänkte på olyckan, men gjorde ett par korstecken och kom igenom. Fortsatte sedan mot Kvarnbo och Rangsby och vidare, och bilen drogs hit och dit i spåren på vägen.

Hem kom jag genom Kroklund och mindes det där halvåret då E var liten och vi bodde där. Hur många ställen har vi inte hunnit bo på de senaste åren!

Vid Mattssons beslöt jag mig för att svänga in och ta en kaffe i SMYG, medan farmor skötte om barnen hemma. Jag slank in och drack en mugg starkt kaffe, läste Nyan och njöt av mitt hemliga Mattssonsbesök.

På eftermiddagen gjorde jag en intervju i stan och smög mig iväg till Emmaus efter uträttat arbete. Gick där och nosade i en halvtimme, köpte ett par intressanta klädesplagg som jag gömde i grovköket då jag kom hem igen. Skrattade nästan åt mig själv - ingen skulle ha något att invända om jag avslöjade att jag druckit kaffe samt besökt en loppis, men det är så mycket roligare att slinka iväg sådär.

Imorgon ska jag smyga iväg till Bettans bod.