Idag träffade vi en väns bror som var på besök norrifrån. Och bara en sådan här liten sak gjorde mig varm i själen: att han sa att "tjugo euro lååss vara assitan peng" där vi satt på ett café mitt i stan, mitt i vårt inflyttade liv fyllt av saker som vi hela tiden måste lära oss för att ha det bekvämt. Språket hemifrån kan vi redan. Det fyller varje skrymsle av själakartan.
På Zanzibar läste jag, T och vännen J högt för varandra ur Högnäs byrallor i februari 2002. Vi antog att vi var de första som någonsin gav röst åt dessa berättelser från Karlebytrakten just på Zanzibar. Men vad vet jag? Kanske det skett flera gånger.
I Serengeti pratade vi tre sinsemellan på väg till frukosten från hotellrummet under samma resa. En man som vi mötte hejdade sig mitt i ett steg och sa: "Jaså, e ni å från Österbotten?". Vi antecknade i vår safariguide att vi sett krokodiler, gamar, Grants gasell och en Jeppobo i Serengeti. Det kändes underligt. Det måste ju finnas hur många lejon som helst i de trakterna, men dem såg vi inte första dagen. Jeppobor fanns det nog bara ett exemplar av just då, just där, och det exemplaret såg vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jeppobor är sådär. När du minst anar det dyker dom upp. :)
Haha! Ja tänk att världen är så där liten ändå. Åh, det låter så underbart med er Afrikaresa... jag vill också!
Skicka en kommentar