Ingen fara att äta middag utan sällskap då klockan är halv nio en sommarkväll... allt runtomkring är öppet, ljust, man är ett med omgivningen.
En vinterkväll halv nio är allting omslutet av mörker, endast det som är synligt existerar. Och då kan det kännas ångestfyllt fastän man har sällskap. Allt är så kompakt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar