Telefonskygg

Usch. Jag hatar att ringa samtal som grundar sig på att jag har ett ärende åt någon som sitter på viktiga papper eller kunskap som inte jag kan omfatta. I min kalender har jag för denna dag antecknat att jag ska ringa tre samtal - ett till banken, ett till hemortens lokaltidning angående rådd med prenumerationen och ett till en person som jag önskar intervjua. Nu har jag avverkat de två första och känner mig alldeles slut. Det rörde sig inte om särskilt svåra ärenden, men jag tycker bara inte om att greppa luren och framföra ärenden.

Medan jag imorse satt och höll om min son som en stund innan hade fallit från soffan och slagit huvudet i en skapelse av Duplo (blödande sår på bakhuvudet, bula, legoavtryck i nacken och "pipi hååri"), ringde en instans upp mig. Det var någon som erbjöd mig att vara med i ett avgiftsbelagt företagsregister. Jag lyckades inte avböja erbjudandet, utan sannade med i uppgifterna som damen läste upp angående mitt företag och tyckte att jag mycket väl kan medverka i deras register mot kostnad. Då jag lite senare kokade potatis och betalade för dockkläder på dotterns loppis i köket ångrade jag mig så väldigt och förstod inte hur jag riktigt hade tackat ja. Så nu har jag mejlat kundservicen och försökt återta min registrering. Undrar just om det kommer att lyckas.

Angående J:s sår - det verkar inte så farligt. Han grät bara lite. Men vi har med båda barnen varit så skonade från sår och bulor att allt sådant känns otäckt.

Nu ska jag vada ut i köket genom ett litet hav av kartongkonfetti som E klippte ut i helgen då en av plasthästarna firade födelsedag. Dags för stilla kaffekopp.