Allt ljusare

Det känns som om jag aldrig skulle ha längtat så efter våren som jag gör detta år.
Kanske det är för att hösten var så intensiv med flytt, jobb och slit.
Men ändå har det ju inte ens varit någon riktig vinter.
I förmiddags var vi ute, jag och barnen, och solen sken! Vårsolen! Det luktade mull och frisk förhoppning, jag hade med en kaffekopp och kaffet smakade så speciellt i vårluften.
Jag blev riktigt hjärtinnerligt glad.
Och det var ljust ännu halv sextiden ikväll.
Tänk att man orkar förundra sig över det varenda år - att det blir ljusare och ljusare mot våren.
Jag tänker på våren ifjol, hur vi bodde i förra huset då ännu och fåglarna sjöng så INTENSIVT runtomkring i skogen.
Fågelsången runt vårt förra hus var inte av denna världen och den konserten är en av de få saker jag saknar från det stället.
Det blir spännande att se och höra våren i en kyrkby som man trivs i.