Medan jag sköt syskonvagnen framför mig då vi gick längs cykelvägen till min dotters park idag tyckte jag att allt var riktigt fint i vår kyrkby. Kände tillochmed av nåt slags julstämning. Ett par hundra elever med betyg i händerna vällde ut från de båda skolornas entréer, ropade god jul till varandra och försvann in i väntande bussar och bilar. Klockan var tolv, det var en kort skoldag. Jullovet började. Gångbanan gnistrade så vackert av frosten, och jag började plötsligt förstå att kanske det så småningom är helt i sin ordning med sådana här jular. Det blir ju aldrig lika vitt och mjukt som förr. Solsken, gröna gräsmattor och glitterfrost på vägen - det duger. Bara vi slipper regnet.
I parken sprang alla barn till sandlådan: sanden var inte frusen, den var lös och fin, perfekt att gräva i.
(Aldrig lekte jag i annat än meterdjupa snödrivor dan före dan före dan före dan då jag var liten...?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar