Tidigare idag satt vi och åt, hela familjen. Mjölktetrorna hade jag placerat på bordet vid den tomma platsen bredvid mig. Detta för att kunna hålla koll på att inga kvicka snart tvååriga armar når dem eller för att en snart fyraårig kan självare inte försöker sig på att hälla upp ein lillan skvätt ur en nyöppnad förpackning.
Jag borde ha låtit barnen vakta mjölken. För då jag bara skulle sträcka mig efter smöret, alldeles försiktigt, stötte jag till den fettfria mjölken så den välte. Dock inte så att innehållet skulle ha runnit ut över bordet. Nej, jag hann ju fånga tetran innan det skedde. Med den påföljden att mjölken skvätte uppåt, över hela fönstret, rann nerför gardinerna, droppade ur fönsterlampan, blötte ner julkorten och försåg julstjärnan med extra näring. Hörnskåpet som ligger en bra bit bort fick också vita stänk.
Maken var på väg att föra sitt mjölkglas till munnen precis då allt detta skedde. Han blev sittande med glaset på sned och märkte lite senare att allt runnit ut över tröjan.
Sonen började gråta av förskräckelse. Dottern hjälpte till med papper.
- Mjölk är nog inga så bra för mamma, tyckte hon.
Fönstret blev i alla fall tvättat till julen tack vare episoden vid matbordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar