Ett rätt så stort antal skrivande människor i Svenskfinland upplever i dessa dagar ett bakslag.
Tolv stycken är utom sig av lycka.
Jag är utom mig. Denna gång hör jag till de utvalda!
Brevet är här nu och jag läser det om och om igen. Det är ett alldeles riktigt brev, och i det står det med riktiga, tryckta bokstäver att jag är antagen till författarutbildningen "Litterärt skapande IV 2008-2010" vid Åbo Akademi.
Jag måste lägga mig ner. Eller koka kaffe. Både och. Min Gud, jag är glad långt in i själaroten!
fredag 30 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
Kock-fabbo
"Det här är nog min Barnkanal", suckar E förnöjt då vi slår på lokalkanalen och TV-kocken Kaj Forss börjar stycka oxfilé. Ingenting, absolut ingenting som visas på TV trollbinder E så fullständigt som "Lätt till fest à la Forss". Som tur är kan man se vilket avsnitt man vill när man vill. Kaj Forss är E:s idol, hon kan hans repliker utantill och det färgar även hennes lekar. Intresset för Forssen har hållit i sig i snart två år. En gång skickade vi ett brev åt honom med ett fotografi på E som står och rör i en degbunke, och han hade godheten att skicka ett vykort tillbaka åt henne. Jag väntar bara på att vi ska råka se honom vid Kantarellen nån dag, för då kommer E att ropa "KOCK-FABBO" och då får vi vackert traska fram och presentera oss.
Sess jer!
En riktigt glad dag idag!
Jag har på mig en munkjacka med bokstäverna "NYC" och E undrade vad det står där. Jag sa att det står NYC och det betyder New York City som är en amerikansk stad. Hennes blick blev ahaa-ljus: "Betyder e att jer ska ja sita i Amerika?".
Bara Dora har utforskat klart ska vi gå ut. Sedan har vi morotsplättar att äta till lunch, hurra, behöver inte anstränga mig och barnen är nöjda.
Jag har på mig en munkjacka med bokstäverna "NYC" och E undrade vad det står där. Jag sa att det står NYC och det betyder New York City som är en amerikansk stad. Hennes blick blev ahaa-ljus: "Betyder e att jer ska ja sita i Amerika?".
Bara Dora har utforskat klart ska vi gå ut. Sedan har vi morotsplättar att äta till lunch, hurra, behöver inte anstränga mig och barnen är nöjda.
tisdag 27 maj 2008
Kryddad kaffepaus
Kardemummakaffe. Tomt och tungt i huvudet efter att ha ringt ett viktigt samtal och fått ett ännu viktigare. Jag är så nervös inför samtal som har med jobb, skatteverk eller liknande att göra.
Nu borde jag göra något så angenämt som att fundera ut vad jag vill ha för arvode för att utföra ett ganska trevligt skrivjobb. Men hur ska jag veta? Låter bli att veta bara någon timme till.
Gläder mig just nu åt att ha hittat Lindas blogg. Ny läsning!
Nu borde jag göra något så angenämt som att fundera ut vad jag vill ha för arvode för att utföra ett ganska trevligt skrivjobb. Men hur ska jag veta? Låter bli att veta bara någon timme till.
Gläder mig just nu åt att ha hittat Lindas blogg. Ny läsning!
söndag 25 maj 2008
Man borde ha en sax i väskan
Det är varmt ute. Blinkarskoan har kunnat bytas ut mot somdaler, för att använda lille J:s ord för sportskor, som vi kallar länkare, och sandaler. Man kan ha sommarklänning, om man har trikåer och tröja till hands också.
En majkväll för några år sedan satt jag och T utanför en glasskiosk vid torget i Karleby och åt glass. Plötsligt kom en medelålders kvinna fram till oss. Hon ledde mödosamt en cykel och undrade om vi kunde hjälpa henne, kanske hade vi en sax? Nej, det hade vi inte. Det visade sig att kvinnan, som på cykel skulle till teatern för att se en föreställning, hade fastnat med sin långa klänning i cykelkedjan. Hon måste ha cyklat ett antal meter innan hon stannade, för nästan hela klänningen satt hårt snurrad runt nånting allra längst in i kedjemekanismen. Hon tog upp sin jacka och visade - på ena sidan hade hon bara en ärm kvar av sin klänning. Nu var hon uppgiven, för hon skulle se en pjäs med sin son och det kunde hon inte göra med bara en liten remsa tyg på kroppen. Dessutom satt ju remsan fast i cykeln, därav hennes mycket långsamma framfart. Tyvärr kunde ingen annan i närheten heller bistå henne med en sax, och så småningom försvann hon runt hörnet.
Säkert hade vi kunnat få loss kvinnan på något vis om vi tagit oss en funderare. Men just då, just där, hade vi mycket svårt att hålla masken. Allt möjligt kan man då vara med om.
En majkväll för några år sedan satt jag och T utanför en glasskiosk vid torget i Karleby och åt glass. Plötsligt kom en medelålders kvinna fram till oss. Hon ledde mödosamt en cykel och undrade om vi kunde hjälpa henne, kanske hade vi en sax? Nej, det hade vi inte. Det visade sig att kvinnan, som på cykel skulle till teatern för att se en föreställning, hade fastnat med sin långa klänning i cykelkedjan. Hon måste ha cyklat ett antal meter innan hon stannade, för nästan hela klänningen satt hårt snurrad runt nånting allra längst in i kedjemekanismen. Hon tog upp sin jacka och visade - på ena sidan hade hon bara en ärm kvar av sin klänning. Nu var hon uppgiven, för hon skulle se en pjäs med sin son och det kunde hon inte göra med bara en liten remsa tyg på kroppen. Dessutom satt ju remsan fast i cykeln, därav hennes mycket långsamma framfart. Tyvärr kunde ingen annan i närheten heller bistå henne med en sax, och så småningom försvann hon runt hörnet.
Säkert hade vi kunnat få loss kvinnan på något vis om vi tagit oss en funderare. Men just då, just där, hade vi mycket svårt att hålla masken. Allt möjligt kan man då vara med om.
lördag 24 maj 2008
Slir inför schlagerfest
Det är alldeles snart schlagerfinal! Något jag tycker mycket om. I hela mitt liv har det varit ett återkommande festligt inslag i övergången mellan vår och sommar, något man samlats kring och skaffat lite extra gott ätbart inför. Vi har grönsaker, dippsås, Taffels potatisskruvar, torkad papaya med limesmak (rekommenderas!) och i frysen även glass. Och två barn som sover gott efter en hel dag utomhus.
Idag har jag tappat greppet om matoljeflaskan och fått olja över ena axeln, armen, innanför och utanpå kläderna samt på köksgolvet, under golvlisten. Det gör säkert gott åt huden och plastmattan.
fredag 23 maj 2008
...tacksamhet
Var nyss till kyrkogården för att för första gången besöka en väninnas grav. Jag stod där med min son i vagnen och dottern lekande i parken bakom församlingshemmet. Jag tittade på de små buketterna av vildblommor som barnhänder plockat åt mamma och placerat på graven. Gick hemåt, och kände stor tacksamhet för att min yviga bukett av maskrosor och hundflokor står i kristallvasen på köksbordet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)