Då vi steg upp imorse såg vi att det var ett vinterland ute. Så vackert! E hoppade upp och ner. "Nu kan man skida!" ropade hon.
Och vi som inte haft en tanke på att skaffa skidor än.
Nå, vi gick ut, tog fram pulkor och sådant. Efter en liten stund kom vår 87-årige granne gående in på vår gård. Med ett fint litet par skidor under armen. "Hon som brukade ha dem är stor nu", sa han, och visade oss hur man skulle fästa skorna i bindningarna. E:s runda rosiga ansikte strålade av lycka, och hon skidade, fram och tillbaka, ner och upp, på infarten och gräsmattan. Grannen stod lutad mot sin snöspade och log.
Då vi äntligen gick in för att äta lunch ställde E skidorna mot lekstugan, så att hon med jämna mellanrum kunde titta på dem genom köksfönstret. "De har inte försvunnit nånstans", mumlade hon för sig själv. "Mamma, vi borde nog köpa en present åt grannen", sa hon också.
Jaa-a, det borde vi. Det blev en sådan lycklig vinterdag.
lördag 22 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilken lycka att ha en sån granne!! Vi tyckte också att det var härligt väder idag, men här var det bara pulkan som gällde.
Vi blev verkligen glada!! Och det var en mycket utmattad E som lade sig ikväll... hon tyckte det kändes ännu i sängen som om hon hade skidorna på.
Goda grannar är guld värda! Här hoppas vi på mer snö, det räcker inte riktigt till skidning ännu- men det blev strax ljusare och roligare när det kom lite vitt på marken.
Mycket roligare då marken är vit! Tänk om man kunde få en riktig vinter detta år...?
Vilken underbar historia - som ur någon bok på nåt vis... hoppas skidvädret fortsätter för den som vill skida!
För den som vill skida, jo - har själv inte skidat sen jag läste till studentskrivningarna vintern 1995... ;)
Skicka en kommentar