Igår Norrtälje med barnen och mina föräldrar. Dagen var varm och bökig, Rosella obekant och outforskad.
Idag lugnt. Barnen har skridit omkring i nattlinne och pyjamas hela förmiddagen. E har hängt framför morgon-Bolibompa och J har lekt med sin docka. Han sköter den så kärleksfullt och fick igår en ny docknappflaska med låtsasmjölk i.
Igår åt vi orgelbundet och i otakt med varandra på stojiga cafeterior. Nu kokar jag sejsoppa för att riktigt återfå den sköna vardagskänslan. E stack ut med mormor för att plocka blommor och gräva efter snigelsnäckor i myllan, barfota. Hon är så svart så svart om fötterna då kvällen kommer. J satt en stund vid bordet och pysslade med pärlor, gick sedan ut han med, med den bredbrättade röda utklädningshatten på huvudet. "Ringaraa-hatten" kallar han den, efter Prusiluskans sång (som visserligen inte låter precis så).
Snart är det fotbolls-EM (eller är det VM??), vilket inte intresserar mig. Men jag älskar känslan av att det pågår fotbollsfest, att TV:n kanske står på lite extra och att man hör vem som vunnit matcher och ser med ett öga vem som spelar. Det är något så somrigt över det!
Tänker för övrigt på spontan utfärd till Lostenen i Purmo en sen, ljus sommarkväll då jag var barn. Det var nog en junikväll. Allt kändes mycket österbottniskt, redan då, fastän jag aldrig hade sett något annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det känns väldigt somrigt nu. Mycket beror väl på vädret och på att jag är ledig för parkbesök, promenader längs med strandlinjen och strosande i stan... Skönt! Tänker själv på promenader på het asfalt till "kanaln", tilltjatade simturer i Öja och annat barndomssomrigt.
Det känns väldigt somrigt, jo!
Het, trasig asfalt till Kanaln, lite mystiska personer där ibland, några båtar och skräp. Men en viss äventyrskänsla? Några fläktar från omvärlden?
Angående simstränderna: tänk att man alltid var tvungen att tjata så innan någon på nåder skjutsade en till stranden. Min rangordning var följande: 1. Sandskatan - det ultimata, som utlandet! 2. Hästöskatan - alldeles tillräckligt OK, och nu börjar jag tänka på simkursdofterna, lösgodis och gammal paviljong! 3. Öja - lite trist, men fick ju oftast duga.
Åtminstone jag hoppades alltid att det skulle uppdagas nån strand nära hembyn dit man kunde ta sig snabbt, och då vi gick i högstadiet gjorde det ju faktiskt det. Grustagen alltså. Det var ju magiskt! Nångång snart därefter öppnade ju dessutom grillen ute vid stora vägen, det var både TB och Eurogrilli ett slag, och då hade verkligen världen tagit ett steg närmare oss.
Skicka en kommentar