tisdag 10 juni 2008

Det omedelbara i ordet "katt"
stannar kvar för ett ögonblick i barnets tankedröm.
Det slår en volt och bär av i skratt mot pelargonerna
kränger sedan till
och flyter ut i soffkuddens mattrosa blomster.
Vilande mellan solvarm päls och doften av stillhet
räknar barnet hemligheter.
En, två, tre är de -
skogen, ladan och stenen vet.
Allting ryms på den mullbeströdda kanten av en kruka.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, Johanna, vilken härlig text! Tack!

Edit sa...

Vad glad jag blir att höra att du tycker om den!

Isabella sa...

Underbar text!

Edit sa...

Tack Isabella!