Det omedelbara i ordet "katt"
stannar kvar för ett ögonblick i barnets tankedröm.
Det slår en volt och bär av i skratt mot pelargonerna
kränger sedan till
och flyter ut i soffkuddens mattrosa blomster.
Vilande mellan solvarm päls och doften av stillhet
räknar barnet hemligheter.
En, två, tre är de -
skogen, ladan och stenen vet.
Allting ryms på den mullbeströdda kanten av en kruka.
tisdag 10 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, Johanna, vilken härlig text! Tack!
Vad glad jag blir att höra att du tycker om den!
Underbar text!
Tack Isabella!
Skicka en kommentar