Diskussion vid kvällsmålet

J, 3 år: Jag tror att Gud har gjort min hals.
E, snart 5: Vet du J, Gud har gjort alla människor i hela världen.
J: Jag tror han är en fixare.
E: Mmm.
J: Gud har gjort Lego också.
E: Nä, han har gett människor en IDÉ om hur man ska göra Lego, och så har de kunnat göra det av plast.

Jag älskar att tjuvlyssna på dessa diskussioner.

Alldeles snart, på lördag, fyller vår Alla hjärtansson tre år.
Jag är din vän, säger han. Jag är ditt hjärta. Jag är din älskling.
Han tycker om allt som är mjukt.
Han tycker om vackra saker.
Han älskar ordning och reda och vill ha koll på sina saker i minsta beståndsdel.
Vi andra i familjen är långt ifrån så ordningsfulla som vår lille J. Han lider ofta av vår vardagsröra, tror jag.
Han vill klä sig propert. Han är noggrann med sitt yttre.
Imorse tog han en titt i fickspegeln. "Usch", sa han, "ge mig en hårborste. Jag ser ut som en fågelskrämma."

Är Putte bakom stora stenen?

Vet inte varför det är två bilder på mig vid sidan om denna textspalt. Försökte ta bort den ena, men den sitter envist kvar. Nå, den får väl göra det då.

Plockade in några böcker i barnens bokhylla nyss. Fick syn på Suneböckerna. Sune tar semester, Sune letar och letar. Av Tord Nygren. De kommer alltid att finnas kvar som ett minne av vintern för tre år sedan, då morgnarna var tidiga och mörka, E liten och jag höggravid. E har från dag 1 ogillat att sova, men vintern 2005-06 fick hon dessutom åtta tänder på en vecka och vi hade HEMSKA nätter som inte sömnmässigt skiljde sig så mycket från en vanlig dag med lite dagssömn - jag värkte av trötthet och trodde jag skulle svimma hela tiden.

Sune. Jag bläddrar i böckerna med kärlek nu, minns de där alldeles för tidiga svarta morgnarna och tänker: jag klarade det.

Slutsats om ärtskott och tantskap

Jag har alltid trott att man inte gör något med innehållet i ärtskottskrukan sedan man knipsat av alla ljusgröna stänglar och ätit upp dem.

Men vänta mamma, sa E, kanske det växer ut nya skott?
Nej, sa jag, det tror jag inte.

Men glömde kasta bort myllan och de i mitt tycke förbrukade skottresterna.
Följande dag syntes små förgreningar på det som var kvar av det ljusgröna. Sedan: nya skott.

Tänk att du inte visste det fast du är en mamma, sa E häpet.
Mammor vet inte riktigt allt, sa jag.
Jag tror jag kommer att bli en tant fortare än du blev, eftersom jag redan nu vet att det växer ut nya ärtskott, sa E.

I mitt lilla mörker

Morgon. Kaffe. Ett flygplan som flyger över huset. Mörkt ännu, och den där längtanskänslan som infinner sig då jag skickat ut våra påklädda barn tillsammans med T som tar dem till dagmamman. Jag plockar upp deras sovkläder, bäddar deras sängar, står med deras kuddar en stund mot ansiktet.

Sedan går dagen alltid lika fort.

Äppel och pepparkakor

Har ni julpepparkakor kvar i skåpen? Gör den här efterrätten.

Skiva 3-4 äpplen och bred ut skivorna i en smord form. Smält 50 g smör. Blanda 6-7 smulade pepparkakor, 1/2 dl mandel- eller hasselnötkross och 2-3 msk socker i smöret. Häll blandningen över äpplena och grädda i ugn ca 20 minuter i 200 grader. Servera med vaniljglass.

GOTT, verkligen.

Receptet fanns i Samarbete/Matvärlden 1/08.

Enklare

För ett par år sedan undrade vi ofta vad våra barn riktigt ville då de ropade och skrek. Särskilt om kvällarna kände vi ofta att vi inte fattade vad vi skulle göra för att få dem att sova. Vi sprang med mjölk och vatten och sjöng Trygga läkarn. Vi tände lampor och släckte lampor och satt med och satt inte med.

Nu är det andra tider. "Vad heter klättra på engelska?" ropar E från sängen. "Vad heter folk på finska?" Det är bara att svara på frågorna, sedan somnar hon. Enklare på något vis.