Krassliga dagar igen. Barnen hostar och fräser och är varma, ögonen kliar och näsan är täppt.

Vad skulle vi nu kunna hitta på? har varit den ständigt återkommande frågan idag.

Jag har längtansfullt sneglat mot skrivbordet mellan organiseringen av pyssliga aktiviteter. Har Marthas kokbok uppslagen framför datorn, finner den precis perfekt för inspiration till en viss sorts lyriska äventyr.

Fick vinterns säsongsmugg i Muminserien i överraskningspresent av maken. Kaffet smakar gott i den!

Frost på marken idag. Tankarna börjar gå i vintriga banor. Ifjol i lekparken var barnen arga de få dagar sanden i sandlådan var så frusen att man inte kunde gräva. De små av idag är inte vana med snö och is, de är vana med sandgegga och vattenpölar.

Min son blir tre år i vinter och jag gläder mig enormt åt hans passion och begåvning för att rita. Ibland är det bilar och helikoptrar som fyller pappren, men inte alltid. Idag hittade jag denna teckning på bordet efter honom och frågade vad det var, även om jag tyckte det var ganska tydligt. Ville höra honom säga det själv.

"Ein prinsesso me brysten."

Daggpunkt

är en term i väderobservationssammanhang. Jag har precis lärt mig ordet via ett skrivjobb jag gjorde.

Daggpunkt. Kunde också vara den där exakta sekunden då man inser att här är barndomens gränser, nu kommer jag inte längre utan att bli vuxen. Eller början av barndomen, i kåpans mitt.

- MAMMA!! Jag har blivit vuxen! ropade E.
Och kom springande till köket, satte sig ner på golvet och visade: ett litet hål på de röda strumpbyxorna, i lårhöjd.
- Jag har blivit en vuxen människa och då har mina strumpisar blivit så små att de spruckit!

Förstås.

Det börjar passa sig att dricka kardemummakaffe igen, något som inte känts riktigt aktuellt på ett halvår. Nu är det skönt att kura inne och smutta på kryddad kaffedryck.

Jag sköter om hostig son idag och jobbar på halvfart. Det är underligt för oss båda att vara hemma på tu man hand mitt på en vardag. Storasyster åkte till dagmamman som vanligt imorse, men kvar blev jag och J, och vi satte genast efter morgonrutinerna igång med våra respektive jobb. Han byggde sig igenom alla pussel i den stora pussellådan, och njöt fullt ut av att vara ensam om varje liten bit. Ingen störde honom. Jag gjorde det mesta av vad jag förväntas ha utfört i förvärvsväg idag, och det gick riktigt bra. Nu sover han, och jag har jobbat lite till.

Det är sköna dagar av ovanlighet då någon är lite krasslig utan att vara alldeles däckad och allt får en ny rytm.

Har helt tappat bloggsugen, åtminstone tillfälligt. Läser bara andras, men orkar inte skriva något själv...

Är glad åt nya uppdrag på jobbfronten, samt åt att barnen idag på sin lediga dag njutit av att leka hemma, utan tjafs. Och inatt ska jag till Åbo, det blir kursträff i helgen!