Inatt höll jag på att hosta ihjäl mig. Före klockan tre hade jag inte sovit en blund. Det känns i kroppen idag.

Dagmamman är på kurs idag och barnen lediga. Jag går som en svag pappersdocka i huset, nästan utan röst, och kan inte styra och ställa alls. Jag plockar ner mer spel och mer pussel och pärlor och små docksaker och skattkappsäckar och hoppas barnen håller sig nöjda och sams. Snart ska jag försöka signalera att vi ska ut och skotta snö.

Det har snöat ymnigt, vårlängtan måste vila idag.