Jag - en alpacka

I lördags besökte vi några gårdar som höll öppet på skördefesten. Jag träffade då för första gången i mitt liv alpackor, och identifierade mig starkt med dessa underliga djur. På en informationsskylt invid hagen kunde man läsa att de måste få leva tillsammans med andra alpackor i små flockar, men att de inte är så mycket för beröring. Sina ungar slickar de inte torra utan lägger dem att torka i solen då de fötts. De kommunicerar hummande och med klickljud, samt utstöter varningsskrik ibland. Mycket riktigt gick de tre djuren jag såg runt och hummade och marrade på ett märkligt sätt, utan att stå och nosa på varandra eller på annat sätt röra vid varandra.

Allt det där lite asociala kan jag känna igen mig i. Ungarna - inte att jag satte mina och ligga ensamma i solen, men lite alpackakänsla fanns det i svårigheten att förstå och knyta an då jag fick mitt första barn.

Det stod också att alpackor är dräktiga i 11,5 månader. Minsann, det tror jag att jag också skulle ha varit båda gångerna om man inte ingripit med medicinska metoder.

Bild från Wikipedia