tisdag 2 september 2008

Det känns som om jag kommer igen nu. Eller överhuvudtaget för första gången börjar hamna rätt på flera plan samtidigt.

Jag har aldrig förut varit en del av ett studie- eller jobbsammanhang där jag skulle vara genuint intresserad av allt som sker och inse att nu börjar en färd mot ett mål som verkligen tilltalar mig. Men: i helgen träffade jag för första gången mina kurskamrater på Litterärt skapande samt ledarna som ska lotsa oss. Kursen körde igång helt enkelt, och jag fylldes snabbt av en djup lyckokänsla. Det kommer att bli två mycket betydelsefulla år. En rolig sak i sig var att vistas i Åbo igen - gatorna var desamma som hösten 2000 då jag flyttade därifrån, men mycket annat hade förändrats. Jag framförallt.

Barnen har idag börjat hos dagmamma. Jag har inlett dagen med två muggar kaffe, Nyan, plock i rummen. Tänker helga denna första arbetsdag åt att fundera på min tillvaro och försöka få lite ordning på hur jag ska framskrida med jobbskrivande (tre artiklar) och privat skrivande (en själfull ord). Eventuellt smiter jag före barnhämtning in till stan en sväng sådär i all hemlighet och hast, bara för att det är så hisnande att kunna göra det.

2 kommentarer:

sara sa...

ja. samma känsla här. jag tror det känns som om jag hittat hem.

vilken tid det tog.

Edit sa...

Man får väl bara tacka för sin tid på den där stökiga karavanen ;), säga adjö till vakuumplaneten och börja crawla mot fyren som syns på håll. Finns nog ett litet inrett rum för en sjödam eller två just där.