Jag tänker enkelhet och lyckas allt bättre låta livet sätta de spår som bildar identitet och minnen.
I lördags gifte sig en kär kusin, en speciell Systersjäl.
Det var en ung man som sjöng på festen. Han sjöng "Kauan, kauan" och "Hän on täällä taas".
Jag fann mig längtande efter språklig revolution.
Jag är ju halvfinsk.
Jag har lite huvudbry.
tisdag 12 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar