Vi har flyttat så många gånger. Under våra sex år tillsammans har vi inte gjort annat än baxat bananlådor (och senare ordentliga flyttlådor) fram och tillbaka, letat och rotat och hoppats hitta saker på logiska ställen fast vi vet att våra ägodelar aldrig återfinns där man borde hitta dem. Vi försöker skriva på lådorna: Bibel, luftfuktare, små garnnystan. Plåtask, ljusstakar, flätade korgar. Fina tygdjur för senare bruk. Gul reseskrivmaskin, mappar, papper att sortera och arkivera.
Jag tror det aldrig tar slut. Inte ens då vi får i bruk vår stora nya klädkammare på övre våningen, där allt nödvändigt rimligtvis borde få plats. (T har bara på skoj kopplat bredband till den stora garderoben, så att jag ska kunna sitta där och gömma mig med mina skriverier om jag vill. Måste bara skaffa en bärbar dator först...) Jag tror vi helt enkelt är sådana att vi alltid kommer att leva med ena handen i en bananlåda.
Igår var jag uppe på den halvfärdiga övre våningen och letade efter sommarkläder. Jag hittade tre lådor med kläder som jag noggrant gick igenom och sorterade (jag älskar sådant pyssel). Nu har jag kommit på att det saknas flera plagg, men i vilken av alla 30 lådor ska jag leta? De har nog blivit instoppade bland gamla pass och paraplyer, eller tillsammans med urklipp och vackra stenar.
Jag borde starta en loppis. Det försiggår ändå klädsorteringsverksamhet hos oss hela tiden. Olika högar med sådant jag ska ge bort, sälja, som jag nyss köpt eller tagit fram ur gömmorna. Jag skulle verkligen tycka om att arbeta på en loppmarknad. Med en bärbar dator i knät.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, jag känner så igen mej! I alla fall delvis... vi har också hälften av våra saker nerpackade i lådor. Fast jag glömmer lätt de olika grejerna och kläderna som vi har nerpackade, tills någon frågar: "hade inte ni en espressomaskin till" eller "hade du inte ett par rosa sandaler"? Och så börjar lådrumban igen. Men, bör sägas, jag är rätt duktig på att slänga, ge bort och sälja på loppis bara resten av familjen ger sin tillåtelse. ;D
Låter härligt med bredband i garderoben, förresten. Oumbärligt, när jag tänker efter faktiskt...
Jag köper kläder åt barnen för framtida bruk alltid då jag hittar något bra på loppisar och rea, och rätt som det är glömmer jag bort vad jag har skaffat. Jag hittade fyra regnjackor i samma storlek åt J i höstas. Sålde två. Jag har också blivit bra på att ge bort och sälja, men förråden är liksom osinliga ibland.
Ska förse dig med en stor kasse pojkkläder bara vi träffas... ;)
Åh, tackar tackar! :D
Skicka en kommentar